Mediadramaturgi

Läste nätupplagan av DN och så då denna artikel. Bil sprängd i Rosengård. Först tänkte jag att här kommer ytterligare en artikel som
 beskriver hur ungdomar förstör bilar.
Artikelbeskrivningen och bilden gav tydliga associationer till 
situationen i Paris förorter förra året. Men av någon anledning klickade jag på artikeln i alla fall.

Väl inne i artikeln ser man då att det inte alls handlar om förstörelse eller ligism, utan helt enkelt ett attentat mot en enskild människa som har en hotbild mot sig. Det står i artikeln att det inte har något att göra med de senaste oroligheterna i Rosengård.

Jag vill hävda att här har vi ett typiskt exempel på en skadlig effekt från media. För de som inte läser detaljerna, så kommer man att knyta in bilsprängningen med oroligheterna, särskilt om man redan tror dåligt om området. Därför tycker jag att DN, i mina ögon medveta spel på fördomar kring Rosengård är beklagliga. Det enda det gör är att stärker ett nu redan stort utanförskap.

Edit: SvD agerar dock föredömligt, och har redan på förstasidan i nätupplagan tydliggjort att det fanns en hotbild. Nu är det ju svårt att länka till en ständigt uppdaterande första sida, men de tydliggör det även i ingressen på artikeln.

Andra bloggar om: Rosengård, Media, DN

Hjärnor och kön

Så då har äntligen mainstream media, dvs DN, fått ändan ur och publicerat det som vettigar forskare, dvs inte Annica Dahlström, sagt mest hela tiden. Nu får vi väl se om alla som absolut vill tro på
Dahlströms idiotier  ens lysnar på det här örat. Vi får väl se om de bloggar som hårt propagerade för Dahlströms tankar tar upp den här studien, eller om det inte passar in i deras världsbild.

Andra bloggar om: Kön, Genus, Hjärnan, Biologi, Annica Dahlström, Könsskillnader

Listor och elitism

Jag brukar gilla listor, dock positiva sådana. Till exempel VH1's 40 greatest metal songs. En positiv lista kan ge en tipps på ny musik man tidigare inte hittat till.

Vad är då syftet med en negativ lista? Så som den från Blender Kirstin Lundell skriver om i sin SvD blogg. Syftet med en negativ lista skulle jag säga är tvåfallt. Dels att roa, och då särskilt musikaliskt insatta, men även att häckla.
För det finns ju folk som tycker om låtarna på listan. Många av dem har sålt i miljoner. Men det är inte fint att tycka om det massan tycker om. SÅ den musikaliska kritikereliten (både hemmaexperter som mediaexperter)
kan med en sådana lista distansera sig till pöbeln som inte har någon smak.
Man gör sig rolig på de som inte har förstått. Till viss del tror jag att en hel del av låtarna hade
uppfattats som bra, om det inte vore för det faktum att de faktiskt slog. De blev stora och folk köpte dem. Och det folk köper går ju inte att lyssna på. Då sticker ens smak inte ut från mängden. Då är man inte fin.

Visst att jag till viss del känner mig träffad av listan. Jag tycker om The End av The Doors och även en del annat på listan är inte så illa.
Behöver jag då ha en lista som talar om för mig att min smak suger?

Men visst mycket på listan är dåligt, men det sämsta? Det mest föraktade kanske.



Andra bloggar om: Musik, elitism, listor

Hat

Tänkte skriva, men finner inte orden. Varför bär människor på sånt hat. Blir mest förtvivlad att dessa mäniskor framröstas till maktställningar. Att de är så många och att de har sådan makt.

Artiklar:
QX Italiensk politiker vill avrätta homosexuella
Gay.com Italian politician: gays should be executed


Andra bloggar om: HBT, Hat, Italien

Metallica

Skatteverket har makt att säga vilka som får heta vad. En annan undrar varför en myndighet har något med det hela att göra. Nu tycker kanske inte jag att Metallica är det bästa av namn till ett barn, men jag har å andra sidan ingen makt och ska inte ha någon att avgöra sådana frågor.

Där jag mest har haft åsikter om olämpligheten i att myndigheter lägger sig i vad folk heter är annars rörande transpersoner. Dvs att biologiska och juridiska pojkar inte får heta Lisa. Då det kan väcka anstöt och vara problematiskt brukar motiveringen heta.
Nu är det så att väldigt få grabbar vill byta namn till ett typiskt flicknamn om de inte då är i en process att genomgå könskorrigerande kirurgi, eller är ambivalenta i sin könsidentitet. Tror inte det berör så väldigt många, men det är viktigt för det fåtal det rör.

Så fram med en namnlag där myndigheterna har så lite att säga till om som möjligt. Låt folk heta som de vill. De flesta är lika tråkiga som jag och vill ha ett traditionellt namn i alla fall. Världen skulle inte ändras på något markant sätt och de som idag stöter på problem slipper klåfingriga moralister på myndigheterna.


Andra bloggar om: Metallica, Namnlag, Skatteverket, Transpersoner, HBT

Guillou och hedersmord

Hurra! Jag blev precis inspirerad att skriva något. Det var länge sedan. Läste Guillou's krönika om hedersmord. För att börja från början. Jag tycker generellt sett att Gillou är en machoidiot. Dock så kläcker han ibland ur sig helt underbara små krönikor (dvs. när jag håller med).

Så tillbaka till pudelns kärna. Heder. Hur skiljer sig ett mord på en närstående från ett så kallat "hederssamhälle"(även kända som kurder *suck*) från de mord som utförs av en helt vanlig svensk. Inte ett jävla dugg! Ja förutom att de är så mycket färre förstås.

Visst jag förstår att det finns familjer som har en repressiv syn på individers (särskilt flickors) frihet, men det diskuteras ju inte om pingstkyrkan eller Jehovas vittnen eller hur. Alltid får det dåliga representeras av det andra, det osvenska.

Varför? Tja utan att vara konspiratorisk, det är bekvämare att se ett problem hos någon annan än hos sig själv. Fokusen på hedersrelaterade brott gör att de "vanliga" morden i förhållanden försvinner. Därtill alieneras de grupper som klumpas ihop med hedersbrott, dvs. alla som har muslimsk bakgrund, de blir något osvenskt.
Vad är egentligen motivet i ett "vanligt" mord på en närstående? Svartsjuka? Rädsla för otrohet och kontrollbehov? Är inte det på ett sett att hot mot den individuella hedern? Att man inte har kontroll, att man inte "respekteras”. Man kanske inte kan diskutera familjeheder, men heder, även om det inte är det ordet vi använder, är ändock inblandad.

"Svensk" misshandel och mord av närstående brukar anses vara sjuklig av det omkringliggande samhället, men den sker dock i sådan utsträckning att man kan klassificera det som ett kulturellt problem. Så vad är det i våran kultur som gör oss (vissa av oss) till misshandlare och mördare av de som borde stå oss närmast? Fast kultur är väl något andra har, eller?


Andra bloggar om: Guillou, heder, hedersmord, kvinnomisshandel

April april...

Skriver bara för att kunna uppdatera på nyligen.se och sen få se det aprilskämt de ska ha där idag.