Listor och elitism

Jag brukar gilla listor, dock positiva sådana. Till exempel VH1's 40 greatest metal songs. En positiv lista kan ge en tipps på ny musik man tidigare inte hittat till.

Vad är då syftet med en negativ lista? Så som den från Blender Kirstin Lundell skriver om i sin SvD blogg. Syftet med en negativ lista skulle jag säga är tvåfallt. Dels att roa, och då särskilt musikaliskt insatta, men även att häckla.
För det finns ju folk som tycker om låtarna på listan. Många av dem har sålt i miljoner. Men det är inte fint att tycka om det massan tycker om. SÅ den musikaliska kritikereliten (både hemmaexperter som mediaexperter)
kan med en sådana lista distansera sig till pöbeln som inte har någon smak.
Man gör sig rolig på de som inte har förstått. Till viss del tror jag att en hel del av låtarna hade
uppfattats som bra, om det inte vore för det faktum att de faktiskt slog. De blev stora och folk köpte dem. Och det folk köper går ju inte att lyssna på. Då sticker ens smak inte ut från mängden. Då är man inte fin.

Visst att jag till viss del känner mig träffad av listan. Jag tycker om The End av The Doors och även en del annat på listan är inte så illa.
Behöver jag då ha en lista som talar om för mig att min smak suger?

Men visst mycket på listan är dåligt, men det sämsta? Det mest föraktade kanske.



Andra bloggar om: Musik, elitism, listor