Signalspaning

Bloggen Opassande med flera har uppmanat alla att skriva in till våra riksdagsledamoter angående den nya FRA-lagen. Jag tog tag i saken och skickade iväg ett brev för ett par veckor sedan. Fick svar från en del och tänkte dela med mig av vad som svarats.

En centerpartist tackar för mitt brev.
En kristdemokrat tackar för mina synpunkter.
En moderat tackar för mitt brev och har tagit del av mina synpunkter.

Till faktiska svar och inte bekräftelser att på att fått mail.
Fyra vänsterpartister (Egon Frid, Ulla Andersson, Wiwi-Anne Johansson (blogg) och Josefin Brink) förklarar att deras parti är emot samt att de personligen är emot. Johannes Kindstedt, Justitiepolitisk skreterare i partiet bifogar till och med vänsterns motion de skrev på propen.

En moderat, Jan Ericson, tycker att det mesta av våra farhågor är baserat kring en mytbildning kring det mesta regeringen gör när det kommer fildelning, FRA och integritet. I övrigt hänvisar han till sin blogg. Det är lite lurigt att hitta i arkivet, men här är en direktlämk till integritetsbitarna.

En folkpartist, Gunnar Andrén, svarar på ett personligt sätt. Han ser ett problem att med att andra stater kan bevaka det som sker i svensk kabel. Samt att företag lagrar mycket användrarinformation. Man kan ju alltid bemöta det med att bara för andra gör det så blir det inte mindre bra om vi gör det här. I övrigt har jag ett betydligt mindre problem med att andra stater får tillgång till överskottsinformation. Det vill säga det är mindre troligt att dessa uppgifter kan användas felaktigt på ett negativt sätt för den enskilda individen.
I övrigt har Martin Andreasson, Hans Backman, Cecilia Wigström skickat ett standardsvar som är exakt lika. Det tänker jag lägga ut i sin helhet då jag anser att ett parti som kallar sig för liberaler borde ha högre svansföring i integritetsfrågor än de har. Mest ordbajsande, särskilt skitsnacket om att förslaget är en förbättring för den personliga integriteten (krig är fred etc), men jag överlåter till andra att analysera det då jag inte ids. Eventuellt återkommer jag till det senare.


Försvarets radioanstalt (FRA) har sedan mycket lång tid ägnat sig åt signalspaning i etern för att kunna få en bild av vilka yttre militära hot som finns mot Sverige. Denna underrättelseverksamhet är alltså till för försvarets ändamål och har inget att göra med t.ex. polisens underrättelsearbete. Under andra världskriget och kalla krigets mest hotfulla period betydde signalspaningen oerhört mycket för att ge kunskap om hur hotbilden mot Sverige såg ut.

Genom den tekniska utvecklingen har läget förändrats. Radiotrafiken i etern spelar allt mindre roll, och allt mer av kommunikationen över gränserna går i trådbunden trafik. Detta gör att Sverige liksom andra länder hamnar i ett vägval: antingen anpassar man signalspaningen till de nya förhållandena eller så lägger man ner verksamheten och försämrar kunskapsläget om hot mot det egna landet.

Det finns en bred enighet över blockgränserna om att det ligger i Sveriges intresse att ägna sig åt signalspaning också i framtiden. Samtidigt är verksamheten oerhört känslig för den personliga integriteten, och det måste finnas mycket starka säkerhetsspärrar så att man ser till att spaningen bara bedrivs inom strikt uppställda ramar.

Ända fram tills nu har det inte funnits någon särskild lagstiftning alls som reglerar hur signalspaningen ska gå till. Fram till år 2000 fanns det inte ens någon lagreglering om försvarets underrättelseverksamhet i stort. Detta har varit ett problem inte minst med tanke på riskerna för den personliga integriteten.

I riksdagen finns just nu ett vilande lagförslag om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Lagen innehåller flera regler till skydd för den enskildes integritet. Signalspaning får bara ske efter inriktning från regeringen och berörda myndigheter. Det införs också ett särskilt tillståndsförfarande när det gäller myndigheternas inriktningar - i klartext kan inte försvarets egna myndigheter själva bestämma om inriktningen på spaningen, utan de måste söka om tillstånd. Det införs också tydliga regler om hur rapportering ska ske och när uppgifter ska förstöras. Likaså införs en särskild ordning för att kontrollera att spaningen verkligen sker enligt de beslutade riktlinjerna och att uppgifterna verkligen förstörs i efterhand. Förslaget betyder dessutom att det inrättas ett integritetsskyddsråd.

Förslaget går ut på att signalspaningen ska ta sikte på yttre hot mot rikets säkerhet eller mot viktiga samhällsstrukturer. Förutom militära hot kan det handla om internationell terrorism eller annan mycket allvarlig gränsöverskridande brottslighet. Sökbegreppen som används får inte rikta sig mot en enskild person om det inte finns extrema undantagsskäl.

Signalspaningen får enligt förslaget bara avse utländska förhållanden och ska, liksom i dag, bara vara tillåten när det gäller kommunikation som går över Sveriges gräns. En viktig avgränsning är att kommunikation där både avsändaren och mottagaren finns i Sverige men som passerar Sveriges gräns av rent tekniska skäl (t.ex. när ett företags e-postserver ligger utomlands) inte ska omfattas.

Folkpartiet har varit pådrivande för att stärka integritetsskyddet i denna lagstiftning. Frågan är extra viktig för oss eftersom det här är två mycket centrala intressen som står mot varandra - den nationella säkerheten och skyddet för privatlivet. Med hänsyn till de kontroller och spärrar som införs genom den nya lagen har vi varit beredda att ställa oss bakom förslaget, eftersom det trots allt innebär en tydligare och rättsäkrare reglering än dagens läge. Försvarsutskottets borgerliga majoritet har också föreslagit ytterligare förtydliganden av rättssäkerhetsgarantierna. När frågan så småningom kommer upp på nytt i riksdagen kan jag lova dig att vi kommer att fortsätta bevaka skyddet för integriteten mycket noggrant.