Jag är tredje generationens invandrare?

En andra generationens invandrare brukar vanligen vara en person som är född i Sverige, men minst en av föräldrarna är invandrad.
Jag påmindes om det då jag läste Nima Daryamadjs utmärkta blogg. Han länkar till den här något mindre utmärkta artikeln i City.

Då tillbaka till mig. Min farfar invandrade/flydde från det som idag är ryska Karelen under andra världskriget. Han kom till Västmanland, träffade min farmor och de fick ett lass med ungar varav min far var en.

Min far räknas därav som en andra generationens invandrare och med ett namn som Teronen stack man ut.
Idag ser inte någon min far som något annat än ursvensk.

Vad vill jag med det här då?
Jag vill mena att det största som skiljer en andra generationens invandrare idag från de från tidigare generationer är att flyktingströmmarna går annorlunda. Vi kan därför lättare skilja ut de som invandrat eller vars föräldrar invandrat på utseendet. Det går därmed lättare att dra en gräns mellan vi och dem, och det blir en tydligare segregering.

Vi måste se att vara svensk inte sitter i utseendet utan i kulturell samhörighet och en vilja att vara del av det samhälle vi lever i. Något som inte är lätt, då tanken "var kommer du ifrån?" inte är allt för ovanlig, hos mig eller andra. En fråga som oftast baserar på ett utseende som avviker från det som anses det vanliga.
Jag hoppas att om 20 år så har vi vant oss vid att svenskar faktiskt inte nödvändigtvis är blåögda lintottar, utan faktiskt är människor som bor i Sverige. Tills dess hoppas jag att frågan svaras med Enköping, eller var det nu är man faktiskt växt upp.

Läs även andra bloggares åsikter om invandring