Insemination och adoption

Norrköpings tingsrätt beter sig lite märkligt, vilket kan läsas i SVD. Två lesbiska par har nekats närstående adoption på grund av att barnet kommit till via anonym insemination utomlands. Enligt svensk inseminationslagstiftning får den biologiska fadern ej vara anonym, vilket dock går bra i Danmark och England. Insemination till samkönade partnerskapade kvinnor har varit tillåten i Sverige sen 2005.

Situationen är alltså att barnen finns till, men inte kommit till i enlighet med gällande svensk inseminationslagstiftning. Tingsrätten avslår närståendeadoption med avseende på detta. På vilket sätt gynnar det förfarandet de enskilda barnen? Blir deras liv bättre för att de bara har en juridisk förälder? Om den ena kvinnan gått ut på krogen och låtit "inseminerat sig" med valfri karl utan att ta reda på vad han hette eller hur man skulle få tag på honom, då skulle ju också fadern vara okänd. Skulle det också vara skäl att neka adoption?

Jag tycker det hela mest verkar vara ett uttryck för irritation att man kringgått svensk lagstiftning. Tur att småsinniga tingsrättsdomar går att överklaga.


Uppdaterat 1:
Mer information finns hos K-Online, RFSL:s nyhetssida. Effekten för barnen/föräldern som nekades adoption blir bland annat följande: "De nekade kvinnorna har således till exempel ingen rätt att ta ut föräldradagar för barnen, öppna konton i barnens namn eller få information från sjukhuset om barnet skulle skada sig." (K-Online)